Är det något som verkligen får mig att bli eld och lågor så är det fotograferingen. Då tycks jag glömma både tid och rum. Igår när jag satt med bilderna missade jag min sista måltid för att klockan helt plötsligt var strax före elva när jag stängde av datorn. Då var det bara att krypa i säng. När jag vaknade igår efter fotograferingen så var jag helt slut. Det kändes som om jag hade haft en heldag på Liseberg dagen innan. Sliten men glad och tacksam. Andreas tog H och M så jag kunde fokusera helt på att fotografera. Men när jag väl var hemma och båda sov så insåg jag att jag hade saknat dem något förfärligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter nästa fototillfälle.